Fina saker på en regnig måndag.

En regnig måndag som idag krävs det att man gräver fram lite fina saker att tänka på. Här kommer en liten lista med mina finaste saker just nu, som jag vill dela med er.


Foto: Tomas Karlsson

♥ Reportaget ”Hunden som jobbar som glädjekälla” av Anna Bodin, på DN.se. DN Söndag skriver om terapihunden Allis som hjälper demenssjuka gamla på ett demensboende i Stockholm. Jag grät öppet när jag läste det här reportaget på tunnelbanan häromdagen. Det är så fint och skört, och så otroligt sorgligt och vackert.

Det här klippet med en busig tax som stjäl en smällare. Egentligen brukar jag få lite lätt panik av klipp som kan verka det minsta farliga för djuret, särskilt om det är en hund, men det här klippet är så roligt för man ser att taxen sjukt nöjd och jag vet att Artie skulle jubla av lycka om det var han som fått tag på smällaren!

P1 Dokumentär ”Prisen av Gamla stan”. Som ni kanske vet är jag ju en storkonsument av radiodokumentärer och podcasts, och det här en av mina favoriter från i år. Dokumentären följer ägaren till den lilla loppisbutiken Eddis loppis i Gamla stan, och alla de människor som samlas där nattetid när resten av staden sover. En väldigt fin berättelse om ensamhet, gemenskap och om att hitta en vän i mörkret.


Foto: Petra Collins

Petra Collins fotografier av finaste Tavi för Oyster. Dör på alltihop. Och på Tavis blogg, den är så himla förtjusande.

Untitled
Foto: Cary Ann Wayman.

♥ Min absoluta fotograffavorit Cary Ann Waymans photostream på Flickr (där hon heter yyellowbird). Jag dånar varenda gång jag tittar igenom den, och jag dör av avundsjuka över mängden övergivna hus och platser hon besökt.

♥ Ännu en radiodokumentär, den här från underbara This American Life som sänds på amerikansk radio. Dokumentären heter ”House on Loon Lake” och handlar om ett äventyr, ett övergivet hus som tycks ha lämnats mitt i vardagen en dag för flera årtionden sedan, och mysteriet med familjen som en gång bodde där.

xox

Emily

Villkor for artikelkommentarer

Vår webbplats välkomnar dig som läsare att säga din mening. Dina åsikter, synpunkter och kunskaper ar viktiga for oss. Läsarnas kommentarer berikar det redaktionella materialet på webbplatsen. Vi vill att kommentarer ska hålla en hög kvalitet och vill därför att du som skriver tänker på följande:

  • Håll en vänlig och respektfull ton
  • Håll dig till ämnet
  • Använd ett civiliserat språkbruk
  • Skriv korta kommentarer
Kommentarerna får inte innehålla:
  • Förtal, personliga angrepp eller förolämpningar
  • Hets mot folkgrupp, sexistiska yttranden eller andra trakasserier
  • Olovliga våldsskildringar eller pornografi
  • Uppmaningar till brott
  • Olovligt bruk av upphovsrättsligt skyddat material
  • Svordomar eller obscena ord
  • Kommersiella budskap eller reklam

Kommentera

Kommentarer

6 kommentarer
  1. sofia
    1 oktober, 2012 13:42

    wow, vilken läsning om hunden allis! kommer på mig själv med att sitta här och gråta. finaste jag läst.

  2. Linda i Berlin
    1 oktober, 2012 18:38

    Vilken historia om hunden som arbetar på demensboende. Så himla smart. Fler människor borde ha djur i sin närhet.

    http://soiliveinberlin.wordpress.com

    • Emily Dahl
      2 oktober, 2012 07:47

      Verkligen! Hoppas att terapihundar kommer öka, de gör ett så himla bra jobb överlag.

  3. Paulina
    2 oktober, 2012 09:44

    Läste artikeln om Allis innan och blev så glad att du med länkat vidare den. Har jobbat mycket på demensboende när jag har pluggat på universitetet och känner igen allt, speciellt den sista meningen som är så hiiimla typiskt en dement person att kläcka ur sig. ”så seglar vi tillsammans..” De kan säga så underbara saker ibland, oftast eftersom de är i en helt annan tankevärld än vad vi andra är. Grät massor, gråter bara jag tänker på den. Snyyyft!

    • Emily Dahl
      3 oktober, 2012 15:58

      Min farmor var gravt dement, och jag följde hennes resa från klar i huvudet till att bli den där introverta personen som inte känner igen en, och den resan har gjort att jag är väldigt engagerad i äldrevården. Jag är övertygad om att om fler äldre fick tillgång till hundterapi, så skulle många fler vara lyckliga sina sista år i livet. Jag hoppas att det kommer att bli vanligare i framtiden.

Annons

Annons

Annons

Annons