Och jag har aldrig gjort ditt hjärtare varmare är nu.

Det känns helt overkligt att jag för mindre än tjugofyra timmar sedan promenerade längs de här gatorna i 32-gradig värme med solens smekning i nacken. Men nu sitter jag här på hemmakontoret igen, och himlen utanför mitt fönster är stålgrå och ja, vad är det, sju grader kallt ute? Jag är så glad att jag fick den här veckan i Calpe innan hösten tar över helt, för man behöver de där ljusa minnena att hålla fast vid sedan, när det börjar skymma klockan tre och det enda ljus vi hittar finns inomhus.

Jag har haft det otroligt fint, ätit dagsfärska skaldjur nere i hamnen, druckit vin, badat i klorblått vatten och seglat katamaran över upproriska vågor i hård vind. Pratat spanska och återupplevt varenda barndomssommar, känt pinjebarrdoften i skymningen och sett solen gå upp igen och igen och igen, lika hjärtskärande vacker varje gång. Nu är jag redo att ta mig an den här hösten, den här lägenheten med alla dess flyttkartonger, de här kyliga gatorna och uppdragen som ligger i högar framför mig. Tur att lönnarna på min gata brinner och lyser upp min väg ett par dagar till i alla fall!

xox

Emily