Vykort från en världsfin plats, del 2.

Några fragment ifrån Calpe:

Tillvaron just nu: soldisig morgon, knallblå utfrätt dag, bärnstensskymning som kommer alldeles för fort. Jag känner mig som en fånge på flykt undan vardagen, och det är en fin känsla.

Idag åkte vi på en roadtrip till Benidorm, ett ”semesterparadis” några kilometer bort. Benidorm har flest skyskrapor per capita i världen. Paketresan föddes där. Jag gick runt bland skyskraporna och tittade på de halvt avklädda turisterna och längtade genast tillbaks till de rara pensionärerna i Calpe. De som spankulerar i slow motion, hand i hand, längs strandpromenaden i skymningen och bara säger precis vad de ser. ”Fint väder idag!”, ”En bil!” och så vidare. Sådan vill jag att min ålderdom ska vara, tillsammans med någon fin person jag älskar. Sedan när skymningen fallit ska vi slå oss ned på vår stammisbar, dricka ett glas cava och titta nyfiket på ungdomarna som går förbi. Minnas hur vi själva var, berätta om allt galet vi gjorde för alla som vill höra. Hålla handen över den vitrödrutiga duken och minnas tillsammans. Jag hoppas att det
får bli så.

Vad har ni för drömmar om när ni blir gamla?

xox

Emily