Stockholmsguiden del 1 – en Americano och en kardemummabulle tack!

Jag är svensk, därför fikar jag. Det finns inget finare än när mina amerikanska vänner säger att vi ska ”ta en fiika”, det är ju så särdeles typiskt för Sverige liksom. Det finns en massa otroligt bra fik och caféer, och lika många dåliga ungefär. Här kommer alltså del 1 i Stockholmsguiden (alltihop kommer att läggas upp i sidomenyn successivt), en liten guide till mina favoritcaféer:

Konditori Vetekatten – när man vill få sitta ifred och läsa i timmar.

Kungsgatan 55, Norrmalm. Vetekatten är nog det café jag spenderat mest tid på i hela Stockholm. Det är gammalt, slitet och allt fullt med folk. Framför allt är det överbefolkat av pensionärer alla tider på dygnet, vilket jag trivs utmärkt med eftersom jag har en stor soft spot för oldies. Hit brukade jag gå nästan jämt när jag pluggade, för man får sitta ifred och man kan beställa nytt eller ta påtår under en hel dag. Vetekatten är ett klassiskt konditori med kanelbullar, semlor, prinsesstårta och allt, men man kan också äta båda mackor och lunch här. Bäst är småkakorna och lussekatterna, även om wienersemlan är min bästa favorit. Dessutom har de afternoon tea-buffé varje vardag efter kl 15, och förutom att man får sin egen tekanna och allt sånt där fint, så serverar de också små små minimuffins som är skrämmande beondeframkallande.

Petite France – Stockholms bästa franska frukostbricka.

John Ericssonsgatan 6, Kungsholmen. Det är inte bara att de pratas franska mest hela tiden, och att de vunnit Gulddraken jag vet inte hur många år i rad nu, det är också det enda stället i Stockholm som kommer närmast ett riktigt boulangerie. De har fantastisk fransk fika överlag, men jag tycker att frukostbrickan är den huvudsakliga anledningen att gå hit. Levainsmörgås med massa gott på, youghurt med Petite Frances egna müsli och fikonkompott, kaffe, apelsinjuice och en lite fransk kaka som jag inte kommer ihåg vad den heter (det låter tjusigt dock). Jag har testat i princip alla frukostbrickor i stan, och det här tycker jag är den absolut bästa. Det är nästan alltid kö, så man får vara tålmodig, men det är så himla värt det.

Classic Tea Room – när det ska vara lite extra flott.

Rörstrandsgatan 25, Vasastan. Egentligen är varken teet eller sconesen särskilt spektakulära, även om jag är särdeles svag för allting som serveras på fat i flera våningar. Det som är fint med Classic Tea Room är lokalen och inredningen, precis så där sirligt viktorianskt som man vill att det ska vara. Det är alltid väldigt lugnt och tyst här, vilket gör det till en bra plats för jobbmöten och så. Har man tur så finns ägarens fina vita lilla fluffhund på plats också, och kommer och lägger sig hos en. Förlåt, men bara en sådan sak tycker jag gör det värt besök.
Kaffekoppen – när vattnet blir kallt och isen lägger sig på sjön.
Stortorget 18-20, Gamla stan. Lokalen är mörk, trång och på många sätt helt jäkla bedrövlig. Väldigt Gamla stan, helt enkelt (mörka valv, medeltidsstämning typ). Men det är faktiskt rätt oviktigt så länge de fortsätter servera sin varma vita choklad med apelsin. Alltså, man DÅNAR. Det är som att dricka moln, tänker jag mig. Här har jag suttit otaliga gånger och haft långdejter med vänner under kalla vintereftermiddagar, med tända ljus och imma på fönstren. Få platser är så vackra som Gamla stan när det snöat, och Kaffekoppen är den perfekta destinationen för förtroliga samtal, hemligt hångel eller bokläsning med någon man tycker om.

Wallins konditori – för den perfekta födelsedagsfrukosten.

Ringvägen 109, Södermalm. Mitt bästa stammiskonditori. Wallins är gamladags, pyttelitet och ALLTID fullproppat med folk. I nio av tio fall ringlar sig kön ut genom dörren, men som tur är så kommer de flesta in för att handla bröd eller bakverk att ta med hem eller till jobbet. Inomhus finns det sex små bord så på vintern kan det vara svårt att få sittplats, men på sommaren har de är rätt stor uteservering som är perfekt om man har hund som jag. Wallins har de bästa frukostfrallorna (den danska sorten), fantastisk varm choklad, en triljon olika små bakelser som man aldrig riktigt lyckas välja mellan, och så gör de massor med roliga saker efter säsong, vilket jag älskar. Till Halloween har de spökbakseler, till kräftsäsongen kräftformade limpor och så vidare. Deras lussekatter och semlor går in heller av för hackor. Min stående tradition är att äta födelsedagsfrukost här varje år, och trots att jag flyttar från Ringvägen nu så kommer jag att fortsätta med det, för Wallin är hemma för mig.

Rosendals trädgårdscafé – höstpromenadsdestinationen.

Djurgården, station Bellmansro med spårvagn nr 7. Jag får alltid lite ångest när jag kommer in i det stora växthuset där alla kakor står uppdukade på det stora långbordet, för jag vill ha allt. Rosendal är en stor odlingsträdgård där man kan köpa bröd, plocka blommor i lösvikt på någon utav ängarna, promenera längs de vackert klippta buxbomshäckarna eller bara sitta på en bänk och titta på folk. Jag tycker bäst om Rosendal under hösten, när det är skördesäsong och det står pumpor och annat fint överallt, men det är lika vackert här på sommaren som vintern. Maten är också bra, och tillagad efter säsong vilket jag gillar, men kakorna är bäst. Hit tycker jag bäst om att gå efter en långpromenad på Djurgården tillsammans med Artie och någon fin vän. Rosendal är ju en sådan ypperlig destination i sig, menar jag.

Gildas rum – om man vill ta sin hundkompis med sig.

Skånegatan 79, Södermalm. Ett annat café jag väldigt ofta går till, oftast för lunchdejter med kollegor, eftersom jag kan ta med mig Artie. Salladerna är väldigt bra, och kaffet jättegott. Gildas är ett väldigt typiskt Södermalmsfik, det känns lite som att sitta i någon pysslig mormors vardagsrum och fika. Udda möbler, boktapet och dämpad belysning helt enkelt. Bäst av allt är dock alla hundar som ligger och dåsar överallt, mellan bord och stolar.

Kaffekoppen – när vattnet blir kallt och isen lägger sig på sjön.

Stortorget 18-20, Gamla stan. Lokalen är mörk, trång och på många sätt helt jäkla bedrövlig. Väldigt Gamla stan, helt enkelt (mörka valv, medeltidsstämning typ). Men det är faktiskt rätt oviktigt så länge de fortsätter servera sin varma vita choklad med apelsin. Alltså, man DÅNAR. Det är som att dricka moln, tänker jag mig. Här har jag suttit otaliga gånger och haft långdejter med vänner under kalla vintereftermiddagar, med tända ljus och imma på fönstren. Få platser är så vackra som Gamla stan när det snöat, och Kaffekoppen är den perfekta destinationen för förtroliga samtal, hemligt hångel eller bokläsning med någon man tycker om.

Blå porten – för en alldeles särskild dag mitt i veckan.

Djurgårdsvägen 64, Djurgården. Den där dagen mitt i veckan då man har ledigt och ingenting att göra, då tar man sin favoritperson i handen och promenerar ned till Slussen, hoppar på Djurgårdsfärjan och åker till Djurgården. Jag tycker att det är bäst att göra sånt en dag som idag, under tidig höst när löven precis börjat skifta färg och den första krispigheten börjat kännas i luften. När man promenerat runt ett slag i de gamla kvarteren runt Gröna lund hamnar man till slut på Blå porten, där man köper alldeles för många olika sorters kakor för man kan inte välja, och sedan sitter man där och fikar och pratar (och pussas) så länge man bara kan.

NK Café Entrée – när man vill vara Holly Golightly en stund.

NK, våning 3. När jag var en tjugoårig nyinflyttad konststudent med minimal budget och en nudlar-byggde-denna-kropp-look, då brukade jag och min vän Jonas gå hit en söndag varje månad. Eller, först började vi med att svepa varje våning, från parfymdisken till bokhandeln, och överallt stannade vi och tittade, klämde, kände på varor och låtsades att vi hade råd att köpa precis vad som föll oss in. Vi var givetvis luspanka båda två, men det var vårt sätt att leka Breakfast at Tiffany’s för att göra tillvaron lite lyxigare och glittrigare. När vi promenerat runt med armarna krokade i varandra och lekt rikingar ett tag hamnade vi alltid här, där den riktiga lyxen blev en kopp kaffe och något fint litet bakverk. Det fina med Café Entrée är att man kan sitta och titta ned på resten av våningarna på NK, och det är liksom ypperligt för att (som vi säger i Småland) ”glo på folk”. Dessutom är lokalen så himla fin och fransk att man bara vill sitta här jämt.

Mälarpaviljongen – för alla sommardagar i solen.

Norrmälarstrand 64, Kungsholmen. När jag bodde på Kungsholmen var det här en av mina bästa sommarplatser, nästa efter Petite Frances utevservering tidiga morgnar. Mälarpaviljongen har bara öppet sommartid eftersom det ligger utomhus precis vid vattnet, men en servering på land och en mer barbetonad ponton ute på vattnet. Om man har tur kommer man i någon av de där mellanperioderna då kön inte är tio meter lång, har man otur får man stå lääänge och vänta. Men det är så himla värt det, inte bara för det rosa grapefruktlemonaden utan kanske framför allt för syltkakorna som är GIGANTISKA. Ungefär allt här är gott och värt väntan, i och för sig, även lunchen. Det är lummigt, rörigt och vackert, och perfekt för en långsam dag i solen.

xox

Emily