En krans av malar runt din hals, nyckelpigor runt dina handleder.

I turordning: Märta Mattsson, Aurélie Bidermann, Sägen, Vernissage.

Jag har fyra stycken smyckesdesigners som jag är lite extra förälskad i. Överlag är jag en sådan person som verklige älskar smycken, och har högavis, men som aldrig faktiskt bär smycken. Jag vet inte vad det är, dels tror jag det beror på att jag känner mig lite osäker när det gäller accessoarer, och dels förknippar jag känslan av smycken med men tonårstid, vilket gör att jag lätt känner mig barnslig när jag försöker bära dem. Oavsett vilket, OM jag ska bära smycken så ska de helst föreställa något speciellt, eller ha en historia. Det blir roligare så! Förr var det främst Dada’s Diamonds som höll mitt hjärta, med sina litteraturblinkningar, men de verkar inte producera något längre tyvärr (och jag tyckte inte särskilt mycket om den sista kollektionen heller).

Hur som helst, istället har jag fallit för Märta Mattssons smycken av riktiga insekter och skinn. Det morbida i dem, och samtidigt otroligt vackra. Aurélie Bidermann, vars kollektioner tyvärr bara blir fulare och fulare men som ändå bör nämnas eftersom vissa delar är otroligt fina. Sedan Sägen, som jag faktiskt äger ett halsband ifrån, och som drivs av rara Elin. Elin gör smycken av gammalt svenskt porslin, och jag älskar att det är hantverk som tas tillvara på inom ett annat hantverk. Fint! Sist kommer min nya absoluta favorit, Vernissage, som drivs av två italienska designers och som inspireras av barndomslekar, naturen och det övernaturliga. För det är väl egentligen det som är saken med smycken för mig; jag vill att de ska kännas som om jag hittat dem på min barndoms mystiska drömvind. Ni vet, den där som finns i alla ungdomsböcker då hjältinnan ”tvingas” spendera ett sommarlov på ett gammalt gods som bara råkar vara hemsökt? Precis så vill jag att de ska kännas, och det gör de här för mig.

Har ni några egna smyckesfavoriter?

xox

Emily