Utanför mitt fönster springer tiden förbi, hand i hand med sommaren.

Befinner mig i något slags Francesca Woodmanskt tillstånd, verkar det som. De här bilderna blev bara till av fart och slump, så som jag ofta jobbade förr, och de blir på så vis också väldigt mycket mer som dagboksanteckningar. Fint ändå, tycker jag.

Just nu bor jag hemma hos min bror, som är bortrest, och det är otroligt skönt att befinna sig på en plats som är (för tillfället) min egen. Jag har spenderat de senaste dagarna med att umgås med vänner, gå ut och dansadansadansa och äta god mat tills jag storknar. Ganska underbart, såklart. Vill dessutom säga att jag är så glad för att era kommentarer till sommarinlägget, jag grät till flera av dem (är exceptionellt blödig just nu) och framför allt var det så fint att höra att sommaren faktiskt pågår där ute, även när jag själv inte varken ser, känner eller orkar med den. Tack! Kommer snart ett inlägg med en sammanställning av dem.

Nu: ut och leta upp en restaurang att äta middag på i skymningen.

Puss!

Emily